Tal vid ljusmanifestationen mot våldet
Jag står här idag – inte bara som vice ordförande i en förening – utan som mamma, som granne,
och som en del av det Uppsala som vi alla älskar.
Det som fört oss samman ikväll är en sorg vi delar. En oro vi bär. Ett rop på förändring.
När våldet kryper allt närmare våra hem, våra barn, våra liv, känner vi att något djupt mänskligt
skakas i oss.
För ingen mamma ska behöva oroa sig för om hennes barn kommer hem efter skolan. Ingen
pappa ska behöva begrava sitt barn. Ingen vän ska behöva tända ljus där det borde finnas skratt.
Men mitt i sorgen står vi här – tillsammans. För vi vägrar vänja oss vid det meningslösa våldet.
Vi vägrar tystna. Vi står enade – för trygghet, för gemenskap och för framtidstro.
Låt oss titta på varandra ikväll och minnas: det är när vi står tillsammans som vi är som starkast.
Låt oss bära varandras hopp, när någon vacklar. Låt oss bygga det Uppsala vi vill lämna till
våra barn – ett Uppsala där varje liv räknas.
Tack för att ni är här. Tack för att ni står upp – med hjärta, med mod och med kärlek
Tack SIU för att ni bjöd in oss alla. Och Tack Bitota för dina ord. De ger oss hopp!